img_6197.jpg

 

Jag går i Hannas fotspår och börjar blogga hos United Influencers. Ni kommer att hitta mig på emmagreen.se framöver. Ska bli spännande med nytt dammarbete och förhoppningen är att blogga lite mer regelbundet i fortsättningen! Hoppas ni vill följa mig även i fortsättningen.

Tack Hanna och HannasRoom för att jag fick vara med ett litet tag 😉

Emma


Dags för Finnkampen, årets upplaga går av stapeln i Tammerfors. Senast jag var här var för att tävla på U19. Då slutade jag på en bronsplats, och jag var glad över ett nytt personligt rekord på 1.86m.

Tiden går… det var tretton år sedan! Känner inte igen mig alls här i Tammerfors, men visade sig vara en fin stan 😉

Vi kom hit igår eftermiddag, jag gick raka vägen till arenan och kände på banorna. Joggade bort resan ur kroppen (som lätt stelnar till), och körde lite aktiverings-träning inför morgondagen tävling.  Riktigt härlig arena! Ser fram emot att hoppa här.

Så idag har jag bara strosat lite på stan, tog med mig en kaffe och satte mig på en bänk i solen med utsikt över vattnet.

 

 

Hittade såklart lite mysiga små butiker…

 

Och vackra byggnader. Perfekt uppladdning, att bara promenera runt lite och upptäcka nya platser.

Nu är det snart  dags att gå bort till arenan och heja på mina lagkamrater! Heja heja… Hoppas att läktarna är fullsatta som utlovat och stämningen är på topp.

Puss o kram! 😉


IMG_8452

Blev visst lite rubriker efter SM, om att jag ska sluta. Det ska jag ju, men inte riktigt ännu… till helgen är det Finkampen och sedan tänker jag tävla igen under inomhussäsongen. Efter det tänkte jag däremot lägga skorna på hyllan och höjdhoppandet bakom mig.

Men redan nu till hösten kommer jag att föreläsa tillsammans med Camilla Kallin som är organisations- och ledarskapskonsult. Vi lärde känna varandra på gymnasiet, när Camilla var min lärare på friidrottsgymnasiet. Vi kommer att föreläsa och utbilda inom ämnet: Prestera med glädje för att må bra!

Ohälsan blir ett allt större problem, inte minst på våra arbetsplatser. Och det är siffror som skenar iväg. Över en tredjedel av arbetet stannar av varje vecka på grund av medarbetare som inte mår bra. Och det är en känsla som många tar med sig hem. En nedåtgående spiral som påverkar livet, och alla runt omkring.

Nu har Arbetsmiljöverket formulerat en lag (AFS 2015:4) som säger att arbetsgivaren ska ansvara för att den psykosociala arbetsmiljön är god. Och som ska motverka konflikter och för hög arbetsbelastning på arbetsplatsen. vilket är de vanligaste orsakerna till ohälsa på jobbet.

För att motverka och bromsa upp ohälsa på jobbet krävs förstås en rad olika åtgärder. Ett sätt är att tydligt medvetandegöra förutsättningar och mål, så att det går att prestera med glädje och stil!

Vi kommer snart ha vår egen hemsida uppe under greenkallin.com, men om ni har frågor innan dess maila gärna till info@greenkallin.com


Imorgon hoppas jag på SM! Ska bli spännande, min hälsena känns mycket bättre än tidigare i sommar… vilket är riktigt skönt! Så imorgon hoppas jag på sol och härlig stämning på arenan.

Kom till Sollentuna och heja!

Nu väntar några timmar i minibuss tillsammans med några av mina klubbkamrater.


PAP.fabriken och mina vänner har flyttat till Hyssna. För ett litet tag sedan hjälpte jag till att fotografera några av höstens nyheter och några av de gamla godbitarna. Fler foton finns här…  och kommer dyka upp tillsammans med PAP på formex i veckan. Även några av mina fotografier finnas på plats i deras monter. Jag däremot ska försöka tävla på SM i sollentuna (om min kropp vill).

Vi fotade i den “lite” slitna men mycket charmiga ladan!

 

 

img_8380.jpg

Som alltid massa fint! Och såklart extra kul att de sys här i krokarna.

Lycka till på formex!


Vi tog oss en liten tur till Skåne. Jag laddar upp inför SM, och har kört på ett litet tag med tuff styrka. Så kroppen behövde lite luft mellan passen, och jag komma bort lite , för att samla energi. Dessutom är detta Emils enda lediga vecka. Så det blev en tur till Torekov.

Vädret visade inte upp sin bästa sida, men lite skönt att få vara ostörd, i alla fall på vissa platser.  Vi tog en tur förbi vackra och mäktiga Hovs hallar och sedan bara åkte och promenerade runt lite i den vackra naturen. Så skönt att bara få vara och koppla bort och av lite. Jag behövde det verkligen! Har snurrat lite mycket i mitt huvud… verkar det som 😉

 


Björnbär… tror att någon (läs emil 😉 ) blev lite trött på att inte kunna gå förbi en enda björnbärsbuske utan att jag skulle leta reda på alla kvarvarande svarta bär!

Att bara vara vid havet, det är så skönt, inser jag varje gång.

En tur ut till Kullens fyr, och vi tog en liten omväg…

…och mötte lilla söta räven.

 

 

Åt lunch i Skäret, hos Flickorna Lundgren, den godaste varmröta laxen jag smakat. Blev helt lycklig, av att sitta i den mysiga omgivningen och äta så gott. Sedan drack vi lite för dyrt kaffe innan vi drog vidare.

Strosade runt lite bland Torekovs charmiga hus, innan vi åkte hemåt igen.

tack för ny energi vackra Skåne.


Igår var det OS invigning.

När jag tänker på OS, ser rapporter här och där, och framförallt från vänner som förbereder sig inför sommarens stora händelse. Skär det lite i hjärtat på mig, och känslorna flyter upp till ytan. Tårar har trillat och det känns bara konstig.

Min kropp ville inte riktigt hela vägen till RIO och mitt mål om att få göra ett OS utan att ha ont, blev inte verklighet. Istället får jag nöja mig med att följa OS hemmifrån Göteborg. Det kommer kännas märkligt och vemodigt att följa. Men jag hoppas att jag, åtminstone kan lyckas bli lite uppslukad av häftiga prestationer! Och tillåta mig själv att vara stolt över min egen prestation, för jag vet att jag satsade allt…

 

 

 

Och så får jag plocka björnbär… 😉


Förra veckan tog vi med oss lunchen och satte oss i denna lilla skogsdungen… vi satte oss rakt i ett hav av (mini) kantareller. Och idag tog jag en sväng dit för att se om de hade vuxit till sig, eller om de ens fanns kvar. De var borta, så får plocka kantareller någon annanstans 😉

 

 

 

 

 

 

 

Så istället fick det bli en promenad i det härliga morgonvädret, bland alla vackra hus och trädgårdar. Jag släppte av min kille på jobbet och hamnade därför i de fina kvarteren i stan, på andra sidan stan från där vi bor. Brukar inte strosa runt just här, så blev som att upptäcka en ny plats… Perfekt start på dagen.


 

 

Några veckor för att vila hälsenan igen…

Så då blir det en del träning på gymmet, styrka och blandat med yoga. Styrkan är lite tyngre nu, marklyft, knäböj i olika varianter, step-up och lite annat kul. Och så blandar jag upp det med lite yoga, och att kunna vara ute i det fria är ju bäst 😉

Jag gillar verkligen blandningen av min “vanliga” friidrottsträningen med att köra något med helt annat fokus och med nya utmaningar! Just nu, för att vi bara trycker på med träning ett tag (innan det är dags att toppa formen inför SM) har jag kört en del yoga via yogobe. Där finns alla möjliga roliga yogaformer att testa och guidas genom!


Har tagit lite tid för mig att ta mig för att skriva… men nu har jag samlat energi till att ta tag i det.

Förra helgen åkte vi ner till Spanien igen, för den absolut sista chansen att kvala till OS. Denna gången för att tävla i Torremolinos, nära Malaga.

Checkade in på samma hotell som veckan tidigare, och med samma härliga väder! Perfekt för att hoppa höjdhopp i.

 

och med havet på andra sidan gatan. Fast för min del blev det att hålla mig i skuggan och spara på energin till att tävla!

 

Hann ändå med en tur in till Fuengirola, för lunch och för att strosa runt på gatorna och kolla i lite butiker.

och för kaffe i skuggan…

 

 

 

Den bästa hejarklacken 😉

Okej, till tävlingen då…

Som jag har tragglat och kämpat med allt för att ta mig till detta OS, och så mycket som har gått stolpe ut! Tillslut även denna chansen. Jag har jobbat nu i nästan två år med att få min rygg och mitt diskbråck helt bra. Och förra hösten började jag verkligen tappa hoppet inför att det skulle gå.

Men med nytt samarbete med både sjukgymnast och tränare, började jag äntligen se ljuset i tunneln! Och till denna vinter kände jag mig redo att kunna tävla, det blev bara en tävling för kroppen var inte helt förberedd och jag fick en inflammation i hälkudden. Fick avbryta inne säsongen efter en tävling. Men det var ändå en seger att ens kunna tävla!

Vi tog det lugnt på hälen en dryg månad, och när jag sedan i mitten på april skulle börja stegra träningen, fick jag ett bakslag… Ryggen blev sämre och jag fick ont i min högra hälsena (jag har haft mycket problem med min vänstra hälsena genom min karriär, men du kom även problem i höger). Efter behandling i Tyskland, släppte ryggproblemen helt och jag kände mig som en ny människa. Så underbart att träna igen, fast hälsenan ville inte sluta värka. Och varje försök till höjdhoppspass, slutade med frustration och utebliven hoppning.

Tillslut insåg jag att det måste vara något värre än vad vi först trott, och det visade sig vara en skada (bristning) mitt i senan. Jag fick i princip veta att det är kört, det kommer inte hinna läka i tid…

Efter tårar, frustration och besvikelse! Kände jag ändå att jag vill testa det som går, hade ju kämpat så för att få detta att fungera. Jag åkte ytterligare en omgång till Tyskland för att få behandling för senan. Enligt de svenska läkarna, var det enda chansen! Där de möjligen kunde hjälpa mig ?  (det var inte direkt med övertygelse de uttryckte detta förslag…)

Men de visade sig att det fungerade, fast jag behövde vila efter behandlingen (helst längre än jag hade tid till, och vi fick kompromissa lite där). Vilket innebar att mina chanser att kvala till OS blev färre och färre och jag hann heller inte få till någon hoppning på träning.

Jag gjorde ett höjdhoppspass för att testa om sedan höll… och veckan efter tävlade jag i Sollentuna.

Kvalgränsen till OS 1.93m

Sollentuna, stannade på 1.84m

Sierra Nevada, stannade på 1.85m (nära på 1.90m)

Och Torremolinos, stannade på 1.90m (och med tre försök nära att klara 1.93m)

Jag är både otroligt stolt och imponerad över mig själv, att det ens gick att hoppa höjd med min trasiga sena… samtidigt besviken över att det inte gick, att jag var så nära, att jag inte fick chansen på riktigt!

 

 

Här är ett av mina tre hopp på 1.93m (och ja jag hade ont i min hälsena )

Nu tar jag det lite lugnt på senan, innan jag tar nya tag för att hoppa på SM och förhoppningsvis Finnkampen!!