GÖTEBORG – RIO

Igår var det OS invigning.

När jag tänker på OS, ser rapporter här och där, och framförallt från vänner som förbereder sig inför sommarens stora händelse. Skär det lite i hjärtat på mig, och känslorna flyter upp till ytan. Tårar har trillat och det känns bara konstig.

Min kropp ville inte riktigt hela vägen till RIO och mitt mål om att få göra ett OS utan att ha ont, blev inte verklighet. Istället får jag nöja mig med att följa OS hemmifrån Göteborg. Det kommer kännas märkligt och vemodigt att följa. Men jag hoppas att jag, åtminstone kan lyckas bli lite uppslukad av häftiga prestationer! Och tillåta mig själv att vara stolt över min egen prestation, för jag vet att jag satsade allt…

 

 

 

Och så får jag plocka björnbär… 😉


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *